Presentation
Inom Superkart-klassen är vi en brokig samling människor i (nästan) alla åldrar. Några av dom äldre kan se tillbaks på ett långt liv inom racingen där man har provat olika klasser för att till slut hamna i en Superkart. Några av dom yngre kommer från Karting på kortbana och vill utvecklas vidare i sin racing, och av det skälet hamnar i en Superkart. Och ytterligare några har bara sett Superkart som publik och tyckt att det där verkar häftigt.
Det måste jag prova!
Oavsett ålder och bakgrund så kan vi alla enas om en sak. Upplevelsen i att få tygla denna missil är i det närmaste overklig och obeskrivbar.
Lite dumt kanske, men jag tänker ändå göra ett försök!
Jag tillbringade några år i början av 70-talet som aktiv i föregångaren till Superkart, nämligen Klass E, som det hette. En traditionell gokart utrustad med en 1-cylindrig motocrossmotor på 250 cc. Med en effekt på 40-45 hk så kunde man pina upp den i ca 200 km/tim, så det gick hyfsat fort redan då, men man satt ofta på rakan och önskade sig mer effekt.
Men tro mig, sitter du i en Superkart så finns det inte plats för den typen av funderingar. I den här anrättningen är det "extra extra" av allt. Motoreffekt, acceleration, toppfart, bromsar, väghållning och g-krafter.
David Coulthard, numera fd. formel 1-förare, provade en Superkart i slutet på 90-talet med betyget: "Det mest skrämmande jag varit med om"
Låter som en överdrift, och det är det kanske också emedan han borde ha varit van, men det är ett faktum!
Att köra Superkart kräver tillvänjning och det är ingenting man lär sig på ett träningspass.
Själva tävlingsmomentet är så nära grundläggande racing man kan komma.
Konkurrenter på cm-avstånd, sida vid sida. Hårda fajter utan kontakt, påkörningar eller stängningar. En "ren" sport där det är i det närmaste omöjligt att hålla en snabbare tävlande bakom sig.
Rättvist, klart och tydligt. Inga bortförklaringar hjälper.
Snabbast vinner helt enkelt!
OB
